 |
|
| SM i pimpel den 26 och 27 februari | |
|---|---|
| Lagtävlingen den 26 började med strålande väder. Solen sken och allt såg ut att bli en sådan där riktigt fin dag på sjön. Starten var förlagd till Ringsnäs vid Stora Rängens strand. Tävlingsledningen gick sedvanligt igenom regler och tävlingsområde. Först släppte man de som hade problem att gå så att de fick ett litet försprång. När sedan den stora klungan släpptes kände jag mig som Simba i lejon kungen när hyenorna jagar ner gnuerna i ravinen. Ivern var stor och de första ut på isen kom springande. Enligt rykten var det en som tänkt gena över gödselstacken men den lilla skaren som fanns höll inte. Så nu vet han vad det betyder att "stå med skit upp till knäna". Klockan slog 10 och startskottet sköts. Det är en mysig känsla att stå och invänta startskottet. Allt är tyst och lugnt man står vid sin kont och ser till att utrustningen är i ordning och pang sedan fylls sjön med ljudet från ivrigt borrande fiskare. Sedan tystnar det igen någon minut innan det sporadiska borrandet börjar. Jag tog en kort fika paus innan jag gav mig ut för att se hur fisket gick. Den stora klungan hade gett sig av mot Björkön så jag följde efter. På stora delar av sjön var det stöp och svårt att gå. Det tog inte lång stund innan mina fötter var genomblöta. Väl ute vid öarna satt man redan och drog upp fisk och det verkade nappa rejält. Alla verkade så inne i fisket så jag ville inte störa någon under mig promenad. De handlade ju om ett SM-Guld och vem vill inte bära hem ett sådant. Sedan begav jag mig mot Farsbonäset. Här hade fiskarna lämnat stranden och satt ett par hundra meter från land. Och det var nog det rätta för dagen. Fisken verkade gå på lite djupare vatten. Den vackra vinterdagen på isen hade bytts mot en kall och hård nordanvind. Nere vid startområdet stod publik, journalister och blandade sig bland deltagarna. Nu var det inte lång tid kvar på tävlingen och de mest ivriga sprang från hål till hål i jakt på några extra gram. Slutskottet gick och man såg folk började att gå mot första kontroll platsen. Här kollade man att det inte fanns några otillåtna fiskar och att inte några fiskar levde. Fiskmängden var bra men storleken var till större delen tusenbröder. Jag hörde en kontrollant berättade att han sett en abborre kring 1,2 kg men det var nog ett undantag. Jag lyckades inte se en enda över hektot. Men det var många som hade påsarna fulla med fisk. När alla kommit i land visade sig kung Bore med all sin kraft. I full snöstorm började sammanräkningen. Med närmare 700 deltagare gick det förvånansvärt snabbt att räkna ut resultatet och prisutdelningen kunde börja. Prisutdelningen började med ett tal, en representant från Linköpingskommun. Och jag kan lova att Linköping är mycket trevligare att uppleva en att höra en svamlig kommungubbe prata om. Stämningen höjdes när man plockade upp tredje pristagarna bland yngre damjuniorer. Pristagarna fick en medalj och ett vackert ax snidat i trä av en lokal träsnidare. På kvällen hade man en banket på Scandic Hotell i Ryd. Fiskmonteraren Kenneth Fransson och jag samsades i ett rum och visade upp bilder från tävlingen och Kenneth visade upp sina fina skinnmonterade fiskar. Blickfånget var den stora abborre på över sjukilo som Kenneth kallade Drömfisken. Vilket visade sig vara en gös i abborre kostym.
Till sist vill jag framföra ett stort tack till Ljungsbro Sportfiskeförening och Sportfiskeklubben Firren för deras gästfrihet och vänliga bemötande.
Länkar: |
|